På morgonen den 6 december kom vi fram till Port Augusta och därifrån började vi nu köra in mot mitten av landet, mot Red Centre & Uluru m.m. Nästan på en gång så blev det genast mycket varmare klimat! Landskapet var rätt tråkigt, torrt och platt för det mesta. Åkte förbi några roadhouses och saltsjöar, annars inte så mycket annat. Lite lösa kor och hästar  lite här och var också.

 

Efter 53 mil kom vi fram till en liten stad - Coober Pedy - som kallas "the opal capital of the World". Här gräver dom opal och folk bor under jorden för att komma ifrån värmen utomhus. Det mesta låg under jord, t.ex. kyrkor, hostels m.m. Vi var inne i en underjordisk kyrka, bara för sakens skull, som låg inbyggd i en kulle. Vi fattade aldrig hur befolkningen bodde, om deras hus var inbyggda i kullar, eller om vissa bodde i hål rätt ner i marken också kanske? Aja, verkar inget vidare roligt att bo under marken i alla fall. :P Åkte vidare ganska snabbt, och körde tills det blev mörkt, och fick ihop runt 90 mil denna dagen också.

 

 

 

Efter nästan 1 vecka i Lucky Bay var det dags att börja den lååånga ingenting-att-se-körningen. Vårat första "mål" kan man säga, var Port Augusta, ca 190 mil från Esperance. Den biten kallas för Nullarbor Plain, och det fanns verkligen ingenting att se på vägen. Det kom en bensinmack ungefär var tjugonde mil, man såg lite lastbilar, massa överkörda kängurus i vägkanterna och, det var väl ungefär det! Vi hade väldigt skönt väder i alla fall för det var kallt och ingen sol, perfekt väder att köra bil i, speciellt med tanke på hur varmt det skulle bli när man körde in mot öknen senare på resan..

 

Vi körde också Australiens längsta raksträcka på 145,6 km. I vissa böcker osv har det stått att det är världens längsta raksträcka, men jag vet inte om det är världens eller Australiens längsta. Halvägs till Port Augusta, i Eucla, körde vi över gränsen till SA (South Australia), här fick vi också ställa fram klockan 2,5 timme. Det blev lite problem för oss att ställa om oss efter den nya tiden eftersom vi gick upp runt 4, halv 5 varje morgon och började köra. Så det var typ värre än att ställa om sig efter en lång flygresa, hehe. Men efter 2-3 dagar började vi använda deras tid istället för WA:s. En bra sak är för  med att ställa fram klockan är att vi får ljust längre på kvällarna, så nu har vi ljust till runt klockan 21 istället för kanske runt kl. 19-19.30 som i WA.

 

I en liten stad som hette Ceduna i SA hade dom gränskontroll. Vi fick inte ta med oss nån frukt eller några grönsaker över gränsen. Så löjligt, det är ju ändå samma land, bara 2 olika delstater... Så det var bara att slänga endel av våran mat, men hade en kvarts STOR vattenmelon som vi fick ställa oss och käka upp. Var redan mätt när man började äta, så snacka om att man mådde illa sen :P Men snål som man är tryckte vi i oss varsin halv kvarte.

 

Efter 2 dagars körande var vi nästan framme i Port Augusta.